Förälder

Det här med föräldraskap är lurigt.

Ett självutplånande föräldraskap är inget för mig. Jag är helt på det klara med att om jag ska fungera som förälder måste jag ha egentid och göra vuxensaker helt utan barnet. Jag har ju en relation med mig själv som inte har alls med henne att göra.

Jag tycker inte att det är så himla roligt alltid. Det är påfrestande att ha hand om ett litet barn, att ständigt vara på vakt, att aldrig få sjunka ner i nåt helt och hållet. Att kånka runt på henne jämt.

Och man kan ju inte ställa några krav på en bebis som är 4 månader. Vill hon inte leka själv och bara gnäller så får man ju sitta med henne i famnen.

Hela ens tillvaro går ju nu ut på att ta hand om bebisen och hon styr med järnhand. Det är en svår omställning när man har läggningen som jag har, att tycka om att bestämma och planera dagen. Det passar inte mig att totalt spontanstyras, jag mår bra av rutiner, ordning och reda, var sak på sin plats. Så ens vana krockar rätt hårt med bebislivet.

Så jag skapar mig projekt som jag kan bestämma över helt och hållet. Möblera om. Få ordning på vårt plockepinn och skapa ytorna vi drömmer om. Snart.