Hösttråk

Det här har ju utvecklat sig till två-gånger-om-året-bloggen, men så är det i livet, somligt är man med ofta, annat får ligga för fäfot till man är redo för det igen.

Det har varit en lång och grå höst. Tråkig. Semester var inget bra, jag tyckte inte att jag fick till det med slappheten och ledigheten ordentligt. Kanske var det för att J jobbade på huset, och när en jobbar och den andra är hemma så blir det aldrig riktigt slappt. Sådär som man behöver. Istället blev det disk och vad ska vi äta till lunch och sånt trist.

Och sen har det varit rätt öken på jobbet. Det tog lång tid innan jag kom igång i gen efter semestern, innan jag fattade och kände nåt slags engagemang. Och nu är det snart julledighet. Jag kan inte sätta fingret på vad det är som gör att ag inte tycker att det är lika roligt längre. Jag känner att jag vill kunna jobba med precis det jag vill jobba med och slipp allt annat.

Det vore ju en orealistisk lyx.

Men denna hösten har kännts osedvanlig trist. Jag har dragit mig undan sällskap, men tyckt det varit roligt att hänga med vännerna när vi har gjort det. Middagar hemma hos varandra har varit svårt att få till, träffar på krogen, fika. Alla har väl varit trötta antar jag, men det är trist när man har så bra vänner att man inte orkar masa sig upp till en social nivå och bara träffas på en fika.

Men jag har inte orkat nåt. Inget kul.

Nu är det snart jul, träffa familjen och släkten. Lite ledigt, tre långhelger blir det. Sen i februari blir det iväg till Bohuslän för träff med vänninorna. Det ska bli kul.

Men problemet ligger väl i att man blir aningen för inaktiv, håller man ett litet tempo uppe är det enkelt att blåsa liv i elden. Betydligt lättare än att tända från början.