Själaskav

Häromdagen hade vi gäster hemma. Som dök upp 2 timmar efter utsatt tid... Nu var vi hemma hos oss så det var väl kanske inte hela världen kan man tycka, men det är jobbigt att känna sig som gisslan i sitt eget hus. Det är nonchalant tycker jag att vara så sen. Varför är min tid mindre värd?

Men så klart blev det himla trevligt ändå. Massor av vin och prat och det är riktigt härliga personer båda två, alltid berikande att vara med dem.

Jag fick höra en del saker som jag fortfarande går och känner på. Att jag inte delade med mig om en blogg med en gång. Att jag bitchade lite mycket om en kollega. Att jag kanske borde anstränga mig lite mer i min del av relationen. Med mera.

Dessa kommentarer kom från en vän, en vän som uppenbarligen inte mådde jättabra. Det var inga påhopp bra ärliga reflektioner som luftades med en väninna.

Men nånstans är det som att det skaver ändå. Är det för att jag fick kritik och att jag är jävligt ovan med det? Att jag blev ifrågasatt. Det är jag inte van vid och försvarar mig dåligt, särskilt inte på såna områden som jag mest har emotionellt försvar.

Jag tycker att jag är öppen med det mesta, jag lägger mig inte i vad folk baserar sina beslut på. Vill de göra si eller så så får de göra det utan att jag värderar det. Åsikter har man ju, men jag bryr mig ärligt talat sällan om varför folk gör som de gör.

Så när jag får kritik för nåt som sedan är ok för en annan, det gillar jag inte.