Mallen eller vad

Läste en bra grej på en annan blogg om att följa mallen.

Jag tänker mycket på det där med att följa mallen och om jag vill det eller inte. Gifta sig, skaffa barn osv. Just nu känns det inte som min grej. Allt blir så bestämt om man skaffar barn känns det som, hur vet man att man vill?

Känner mig stressad över att skaffa barn, åldersmässigt. Kommentarer från övriga runt omkring är skitstörigt och jag blir alltid svinarg när folk frågar eller pikar en om det här. "Det är väl dags för er nu", "När ska ni ha barn då?" Men som att man diskuterar det med någon annan än sin partner.

Folk är fan dumma i huvudet.

Men mallen känns inte helt rätt ändå. Det skaver lite och funderar på vad det beror på .

Leva livet!

Livet leker och jag passar på att leva nu!

Nu är jag ledig, solen skiner, värmen är här, mannen vid min sida är den bästa jag kan tänka mig, semester.

Njuter i fulla drag!

Skavsår i livet

Det skaver lite i mitt liv. Jag kan inte definiera exakt vad det är som går i otakt men nåt är det och det lägger sordin på stämningen lite.

Jag är sömnig ofta, utsjasad, stressad, tänker ofta på jobbet när jag inte är där. När jag är på jobbet tycker jag att det är bra, jag är trött på vissa människor och den tidvis väldigt låga tankehöjden, att ha ambitioner, att ta ansvar för egen förändring och ha idéer är inte för alla, det är tydligt. Jobbet och kollegorna intresserar mig inte lika mycket längre. Jag känner ibland ett förakt för dem för att de med hull och hår går in i De Förväntade Rollerna. Vad går jag in i?

Kan inte låta bli att jämföra med hur saker och ting var för ett år sen. Jämfört med då har jag inte lika mycket kontakt med mina vänner, hittar inte på lika mycket saker längre, har mindre energi - och det är väl egentligen just det som jag tycker är värst.

Det andra beror på mycket olika lägen i livet för mina vänner, och mig själv. Från att varit singel och bo ensam är det nu helt tvärtom. Då kunde jag göra precis somjag ville, nu måste jag ta hänsyn och anpassa mig. Jag ser inte det som någon uppoffring, och så stor är skillnaden inte. Men den finns där och jag tror att jag begränsar mig själv i det. Från att ha tagit hand bara om mig och löst mina problem, har jag nu ett gemensamt vårdande at ett förhållande och de problem och vardagssituationer som uppstår där.

Men det här med det konstant låga energiläget bekymrar mig. Snurret i magen har lugnat ner sig men finns ändå kvar där lite grann. jag suckar tungt flera gånger om dagen, det är nåt som inte stämmer. Är det fysiskt, är det mentalt, är det en kombination?

Längtar enormt efter semestern. Då skall jag sova och vila och läsa och titta på träden.

Ahhhh!

Dagens

Bra idag: att jag slutförde en tråkig uppgift som dessutom har gjort mig nervös ett tag. nu har jag koll igen.
Dåligt idag: återfall i sockerberoendet.

Trött på mig själv

Jag är trött på att känna mig tjock. dallrig, svalpig och att kläderna sitter illa.

Men jag gör inget åt det. Jag tänker på att göra nåt åt det hela tiden men kommer aldrig iväg.

Snart skall jag börja, för jag vill sluta tänka på det och känna mig snygg, hälsosammare och sexigare. Det är viktigt, livskvalitet.

Snart.

Omdaning i boet

Snart flyttar han in. Hemmet är i oreda, vi har idag fixat hyllor och lite andra möbler, grejerna står lite överallt i lägenheten och just nu är det rätt rörigt. Vi har varit i källaren med prylar, vi planerar vad som ska slängas. Vi pratar med folk om att hjälpa till.

Det har blivit så stora förändringar i mitt hem att jag känner mig lite vilse. Jag känner mig inte riktigt hemma. När jag går och pysslar och vattnar blommorna står saker på helt andra ställen, helt andra sätt.

Och det är bra. Vi gör om såpass mycket tillsammans att det blir en nystart för oss båda här. Här hemma.

Det är faktiskt rätt coolt att vi ska bo ihop nu.

Ibland kan jag tycka att vi går lite fort fram, men han är ju här varenda ledig sekund han har. Vi resonerar oss fram till det mesta, vi har kanske inte sett de värsta sidorna hos varandra ännu, men de näst värsta har vi sett. Vi har roligt ihop och han är underbar att vara med. Lätt, ledig, härligt chosefri. Ljuvlig!

Och nu ska vi bo ihop.

Jobb - ja och nej

Idag var J ledsen, ville inte till jobbet och mådde allmänt dåligt över att han inte gillar sitt jobb. Då är man inte stor, när ens älskade inte mår bra. Och det inte finn något man kan göra för att gra det bättre.

Jag vill helst svepa upp honom i famnen och skoja med honom tills han mår bättre.

Helst vill jag att han får ett annat jobb. Nu. Snart. Med en gång. Han mår inte bra där han är.

Jag vill nog byta jobb jag också. Trvis inte så bra som jag en gång gjorde och chefen har sagt att hon misstänkte det. Det sa hon när hon gav mig ett intressant erbjudande om en fast tjänst. Eventuellt, kanske, om...

Helst vill jag närmare hemmet, gärna cykelavstånd, men det är väl att ta i.

Jobb jobb jobb

På de senaste tre dagarna har jag sökt tre jobb. Rätt bra med tanke på att jag har använt samma cv och samma ansökan. Etta v jobben låg i Sisjön, det hade ju varit rätt trevligt, nära och bra. Men precis nu hittade jag ett på Eriksberg. Det vore smarrigt!

Börjar ledsna ordentligt på jobbet nu, när jag väl är där är det ok och ibland roligt. Men på väg dit eller därifrån kan det ibland kännas deppigt. Mentaliteten och jargongen står mig uppi halsen. Men det jobbigaste är gnället -satan vad det gnälls där. Vll du inte bli trampad på - sluta bete dig som en dörrmatta.

Jag mår i övrigt rätt bra, men den här enormt långa tråkiga hösten får gärna ge med sig nu. Nu vill jag ha sol, sol och sol! Och härlig tid med J.

Vill inte

Sista dagen innan jobbet börjar. Vädret suger. Alla jobbar eller är upptagna. Jag vill inget hellre än att fika, prata eller äta ihop med någon, men de som jag längtar efter kan inte.

Det är jobbigt när man är nere över saker man absolut inte kan påverka. Och när man börjar tänka på saker så kan de ta oanade proportioner och man fastnar i tankemönster som inte alltid är så hälsosamma ller charmiga. Man blir en människa man inte vill vara.

Och jag vill ite spendera min sista dag med att vara ledsen, jag vill göra nåt kul. Men vad? Vad gör man för att pigga upp sig ensam, en söndag i gråaste januari, för så lite pengar som möjligt?

Jympa. Bio. Simma. Ut och äta. Hyra film. Ringa nån gammal vän. Laga mat. Tröstäta.

Hmmm... Jympa är avklarat. Bio kanske. Ring en vän. Vi får se.