Choklad är lösningen på det mesta

Har en kollega som jag inte kommer helt överens med. Eller snarare - jag komer inte överens med kollegans röst. Högspänd och ljus skär den genom märg och ben. Hurr... Jag lugnar ner mig med kaffe och 24 g mjölkchoklad. Choklad är så himla gott!

Nu är det bestämt att vi reser till Kroatien på sola- och slappasemester, skall bli väldigt trevligt! Hoppas bara att det blir bra väder med mass sol och värme.

I morgon skall jag besiktiga bilen, jag har aldrig gjort det tidigare så det skall bli intressant. Men det blir jobbigt om de hittar nåt som måste åtgärdas för nu har jag varit så många gånger påbilverkstan att det börjar kännas jobbigt.

Bra igår: Medeljympa - orkade hela passet! (nästan, fuskade lite med några hoppövningar i slutet)
Mindre bra igår: Dyr nota för bilreparation

Regn regn regn

Helt sjukt vad det regnar i Västerås! Jag trodde att kocken stekte bacon när det i själva verket var regnet som spöade ner utanför.

Ska bli skönt att komma hem dock, Västerås är inte världens ballaste stad. Men kul att vara på businessresa.. om man kan kalla det så.

Bäst igår: supertrevlig kille på Waynes coffee
Sämst igår: långsmat möte och känslan av att inte riktigt platsa. När är det tänkt att man skall fatta nåt?

Det går bra nu

Hela semestern har jag gnällt om att jag inte haft sådär jättemycket att göra. Nu har ju hur mycket som helst att ta i. Men det är så roligt!!!

Till helgen får jag träffa H igen efter tre veckors ensamhet... hurra!

Ljuvliga Dublin, fantastiska Belfast.

Väl på plats i Dublin hemma hos A&O var det underbart. Varmt och skönt och en massa roliga fester.
Torsdag: en massa polare till A&O kom förbi och vi hade lite förfest. Jag pratade mycket med en trevlig kille från Oz. Vi gick sen ut till en soul bar som spelade den bästa musiken. När de andra gick hem, de skulle ju trots allt jobba dagen efter, gick De Tre Musketörerna vidare till ett ställe längre ner på A&Os gata som heter Dakokta. Väldigt trevligt ställe, stort och rymligt, lagom med folk, bra musik och en käck bartender som övertygade oss att det var bättre med en flaska vin än tre glas. Jajamen! Den sög vi i oss och vi hade såååå roligt. Pratade med två killar som hävdade att de var advokater... mmmhmm... De var hursomhelst väldigt trevliga. Sen tog det oss tjugo minter att promenera de 100 metrarna hem. Ssssshhh, ni väcker A&O Ssssshhhhh. Ja, vi drösade i säng och sov den fulla Törnrosas skönhetssömn.

Fredag: Vi promenerade runt i Dublin och kollade in Accessorize, St Stephens Green och St patricks Cathedral. Fest igen och den här gången fick vi sällskap av Robin - finn fem fel...
KD släpade med oss till en turistpub med en fånig metallhäst och sen drog vi vidare till ett annat ställe där vi dansade till jordens fulast DJ som pratade sönder låtarna. Vi hade hursomhelst jävligt kul.

Lördag: Vi tog bussen till Belfast. Bussens luftkonditionering gick sönder strax efter flygplatsen så det var en häääärlig resa. Vi var alldeles svettiga och mosiga när vi kom fram till Belfast. Där landar vi mitt i Pridefestivalens demo-tåg, synd att vi missade det. OK och jag tar täten och leder sällskapet till vårt hostel där OK har bokat rum. Väl på plats hos den otrevliga fransyskan hittar hon inte vår reservation. Det tog 2 timmar att reda ut det. Vi hittade iallafall jordens trevligaste restaurang som serverade en suverän mat, stämningen i sällskapet stiger igen. Kvälle spenderas på några olika ställen och avslutas på samma restaurang som vi käkade på. Superbra ställe!

Söndagen: Vi äter en fantastisk frukost och går sedan runt i staden på måfå. Vi har bokat en rundtur med en Black Taxi till kl 13.30 så vi har ett pr timmar att ha ihjäl. Det regnar så vi stannar där vi kan, bla en Mr Pound-affär som inspirerar till inköp. Lite innan 13.00 öppnar ett shoppingcenter dit vi går för att komma undan regnet. Jag fyndar en fantastisk brun skinnväska (eller ja, inte skinn, nåt plastmaterial) med tillhörande paraply och minibörs.

Väl på plats i Martins taxi så får vi en helt fantastisk rundtur i Belfast förorter, han visar oss muralmålningar, tidningsklipp, gummikulor och muren som än idag skiljer katoliker från protestanter. En mur som höjdes för bara två år sedan. Martin gav oss en lektion i Irlands historia och en mer sammansatt bild av vad som faktiskt pågick i nordirland under The Troubles. En mycket intressant och givande rundtur med en fantastisk guide som inspirerar och roar. www.belfastcityblacktaxitours.com

Tillbaka i Dublin är det slappa och pizza som gäller. Hemresan går helt utan problem.

På det hela taget har det varit en lysande resa och jag tänker definitivt resa tillbaka. Men nästa gång stannar jag kvar i Dublin lite längre för att utforska det lite mer. Både Dublin och Belfast har det där slitna skabbiga som finns i England och det är så skönt att vara i den miljön. Och så finns det obegränsat med salt- och vinägerchips..

Resan från helvetet

Det tog faktiskt nästan en vecka att komma i form efter vår grymma resa till Irland. En resa full av massa kul och en del mindre kul.

På Säve får de inte ihop antalet pax i planet med vad det skall vara, vi är en för mycket. Det tog 2 timmar att reda ut vem det var och det var med hjälp av en fruktansvärt snorkig liten bitch som snäste av alla frågor som kom från paxen. Det kommer fram att den snorkiga lilla bitchen har släppt på en dam med ett gammalt boardingpass.... Då meddelar piloten, som bryter kraftigt på holländska och som man knappt förstår för han har micken typ i halsen, att alla skall gå av för att planet komer inte att lyfta ikväll. Uppror. Alla blir helt galna. Vi sitter omgivna av en skotte och resten engelsmän och de är ju inte rädda för att ge röst åt sina åsikter. Så vi går av, knör in oss i terminalen och efter mycket om och men så får vi gå på planet igen, för då skall vi lyfta iallafall. Vi lyfter.

Jag somnar.

Och vaknar när vi börjar gå ner för landning. Slumrar vidare, och vaknar till igen när vi efter att ha gått ner i höjd går upp igen. Hmm.. jaja, det är ju dåligt väder, han tar nog bara en sväng och går ner igen, tänker jag. Slumrar till igen och vaknar av att KJ petar lite på mig. -Alla sitter och håller varandra i handen. Jag ser mig omkring och ser att alla faktiskt håller varandra i handen och ser skräckslagna ut. Det blåser ute, det känner man i planet, och det är dimmigt och regningt. Darrigt och skakigt går vi ner igen för att landa. På grund av dimman ser man ingenting, man har ingenting att orientera sig efter. Till slut släpper dimmorna och jag ser att vi är precis i slutfasen av landningen. PANG! Vi slår ner marken, den hårdaste landning jag har varit med om, hela kabinen drar kollektivt efter andan och håller varandra ännu hårdare i handen. Piloten ställer sig på bromsen och vi bromsar hårt och aningen vingligt. Till slut stannar vi och då släpper spänningen och alla applåderar. Men var är vi? Det tog ju lite lång tid att flyga, har vi landat på Stansted? Alla ser sig frågande ut. Piloten säger återigen något med micken i halsen, ingen förstår vad han säger. Jag ser ut genom fönstret när bussen som skall forsla oss till terminalen kör upp bredvid oss:

"Welcome to Luton Airport"

OK! Vi får av en flygvärdinna reda på att vi kommer att bli forslade med buss till Stansted, men hon vet inte var och när. Så efter att ha fått vårt bagage hittar vi en representant för handlingbolaget som meddelar att det kommer en buss men den kommer inte förrän om knappt en timma.

Efter 45 minuter kommer bussen och glada i hågen går vi ombord. Mot Stansted! Tre gången får vi stanna intill vägkanten för att släppa fram mötande trafik, vägarna är så smala så det är svårt att få plats. Klockan 5 är vi på Stansted - 6 timmar försenade. Men får vår del var det egentligen rätt bra för vi slapp ju att spendera natten på Stansted.

Trötta och slitna letar vi reda på sittplatser och slår oss ner för att reda oss varsitt bo för att få lite vila innan KD kommer.
Utrop var tionde minut, en dörr som har fastnat i öppet läge och släpper in iskall luft, högljudda ryssar är något av det vi får uppleva. Det bästa var kl 6 när vi hör följande medelande:
"Will the person who has left unattended baggage and C H I L D R E NNNN (med klanderfullt brittiskt tonfall) in the check in area, please attend to them immediately."

En riktigt mardrömsstart på resan alltså. Men så här i efterhand är det ju rätt kul.

Efter Irland

Dublin tär på krafterna, så här trött i kroppen har jag inte varit på länge. Ikväll blir det sängen tidigt. *gääääääsp*

Fjäriln vingad

Idag slog en fjäril sig ned på busken utanför mitt kontorsfönster och slår den ut vingarna så att hela teckningen syns. Och den sitter så i säkert 30 sekunder - det kändes som att den gjorde det bara för att jag skulle få se hur fin den är. Man tackar.

Min chef talade om att det är viktigt att man försöker och att man inte skall lägga energi på att fundera på om folk tycker att det man gör är bra för de har oftast inte tid att fundera på det. man får lov att göra fel och för de fel man gör så har man tio rätt. Försökte hon säga mig något?

Är genomtrött idag. Skulle kunna sova i tolv timmar bara för att vakna, vända på mig och sova i tolv timmar till.

Svårt att frambringa nån entusiasm inför resan till Irland. Men det brukar vara så när jag skall resa nånstans, dagarna innan är jag beredd att strunta i alltihop för jag ser bara allt jobb framför mig. Nu skall jag börja packa.

Bra idag: Fjärilen
Mindre bra idag: Att jag aldrig sa nåt om jem